Ps 84:5-8

Av Mikael Hallenius

Inledning

Vi skall nu se på fyra strategier för hur Gud upprättar människor genom en lokal församling. Naturligtvis vet jag att texten ovan inte direkt säger något om den lokala församlingen. Min poäng är att de kvalitéer som här tillskrivs det gudfruktiga livet skall vara det vi som församling skall se som givna delar i upprättelsen av människor. Vi är nämligen övertygade om att Gud vill upprätta människor här i Borlänge. Alla som ännu inte tagit emot Kristus och även vi som är frälsta är ständigt utsatta för destruktiva krafter som bryter ner oss och som drar oss längre bort från Gud, vår skapare och gode fader. Avguderiet, syndens- och demoniska makter har alla det gemensamt att de mer och mer förstör vår Gudslikhet. Men när vi blir frälsta får vi den helige Ande som börjar ge tillbaka Gudslikheten och då börjar också upprättelsen. Visionen för vår församlingsplantering är inte bara att människor skall komma hem till Gud, utan målet är att vi skall vandra upprättade genom livet som gudsdyrkande, Jesuscentrerade, Andefyllda och hela människor! Och vi tror att en lokal församling är den bästa miljön för att dessa gudfruktiga kvalitéer skall få slå rot, odlas och bära frukt. Vi är inte här för att göra någon kortsiktig grej och sedan försvinna. Vi är här för att bygga en församling som når in i ungdoms- och studentvärlden. Och för att vi skall kunna hålla kursen när det börjar blåsa omkring oss behöver vi ha visionen klar för oss när det gäller vad vi verkligen är här för att hålla på med. 

1. Lova Gud ständigt (84:5)

"Salig" kan översättas med: "icke ödesbestämd av denna värld". Det är inte bara frågan om att vara lycklig i största allmänhet utan poängen är vilken grund lyckan har. Salig är, enligt bibeln, den människa som väljer det goda liv som Gud i sitt ord har stakat ut. Till detta liv hör den ständiga lovsången. Det är viktigt att komma ihåg att lovsång inte är kristen pausmusik eller religiös allsång. Lovsång är flera saker: (1) intimitet med Gud - vi bara är inför Gud, (2) rening av sinnet - vi säger till oss själva, till varandra, inför människor som inte delar vår tro och ut i hela andevärlden att så här är verkligheten: punkt slut! (3) ett vapen i den andliga kampen - Gud verkar genom lovsången i människors liv och lovsången förlöser Guds kraft över samlingar, städer och länder. 

I den lokala församlingen fungera lovsången i den lilla gruppen och de stora samlingarna så att den öppnar människor för att ta emot från Gud. Lovsången bryter ner mörka fästen i våra liv. Lovsången bygger upp Guds tron i våra hjärtan. Jag är därför helt övertygad om att lovsången är en del av Guds strategi för att upprätta människor! Kanske är det just därför det varit så mycket kamp om lovsången. Men vad vi behöver är inte mer strider om lovsångsstilar, vad vi skall syssla med är att strida mot mörkrets makter med alla möjliga och omöjliga lovsångsstilar. Lovsången är, när den blivit etablerad som en livsstil i en människas liv, något som inte kan tystas. (se Apg 16:25-31) Den ständiga lovsången är ett tecken på att gudfruktigheten börjar få fäste i en människas liv. Och tillbedjan genom lovsång är något vi vill skall ske ständigt, inget som betraktas som ett utbytbart tillval eller som något fläckvis förekommande. 

2. Att ha styrkan i Gud (84:6)

Vi lever i en tid då idealet att vara sig själv nog står högt i kurs. Från vaggan till graven följer oss tanken att ensam är stark. Visste du att den mest önskade sången på Amerikanska begravningar är Frank Sinatras "My Way"? Det de flesta vill höra över sin döda kropp är: Jag gjorde det på mitt sätt! Här är kristendomen dåliga nyheter för den moderna människan. Bibeln säger nämligen att riktigt lycklig blir bara den som har sin styrka i Gud! Här handlar det om att ge upp sina egna ambitioner att vara den fullkomliga livsarkitekten. Men exakt vad innebär det då att ha sin styrka i Gud? En fingervisning får vi genom att lägga märke till att uttrycket: "ha styrkan i dig" i versen är synonymt med uttrycket: "har dina vägar i hjärtat". Hur kommer då Guds vägar in i våra hjärtan? Jo, genom bibeln som är Guds ord. Bibelns värld måste bli vår värld. Guds löften måste få bli våra löften. Guds ord öppnar upp trons dörrar i våra liv, så att vi kan börja gå på Guds vägar. Ordet är inte så svårt att förstå så det inte går att följa. Det är inte så långt borta att endast få kan nå det. Naturligtvis finns det saker som är svåra att förstå i bibeln, avsnitt som kräver en stor portion eftertanke, men samtidigt är skriften klar, tydlig och tillämpbar: "Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta , så att du kan följa det." (5 Mos 30:14, min kursivering) Regelbunden bibeltuggning leder till att hjärtats geografi ritas om, och det är ett kännetecken på att upprättelsen är på gång. Ett nytt sätt att tro, tänka och handla växer fram i umgänget med Guds ord. Genom Guds ord blir gudfruktigheten något som till slut faktiskt framstår som logiskt. Utifrån bibeln är den självklara utgångspunkten för en troende: "Ingen är som du Herre, du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn. Vem skulle inte frukta dig, du folkens konung? Ty fruktan tillkommer dig. Bland folkens alla visa och i alla deras riken finns ingen som du." (Jer 10:6-7) Gudfruktighet, byggd på sanningarna i Guds ord, gör oss starka i Gud så att vi kan stå raka i vardagen och vandra på hans vägar utan att vika av i olydnad eller otro. 

3. Göra tåredalen rik på källor (84:7)

När trons enda funktion blir att ge oss vad vi behöver, att fylla våra behov, då förtjänar den bara att slängas på sophögen! Bibeln förutsätter att de gudfruktiga lever ett sådant liv att de pallar med mötet med livets absolut mörkaste skrymslen och vrår. Tyvärr blir vår kristendom alltför ofta så ytlig att den inte håller måttet i mötet med mänskligt lidande och brustenhet. Resultatet blir att tron bara fungerar i en lycklig inramning där alla säger att allt står väl till, trots att man skriker av smärta inombords! Bibeln säger att de människor som verkligen bär gudsfruktans kvalitéer kan vandra upp till knäna i andras tårar och ändå vara till välsignelse. Naturligtvis är det ingen lätt sak, men det är möjligt för den som tror - allt är möjligt för den som tror! Men för att det över huvud taget skall kunna ske måste vi kunna förmå oss att närvara mitt i våra medmänniskors vardag, vi kan inte sitta i ett frikyrkogetto och hoppas att alla skall komma till oss med sina problem och be om hjälp! Jag tror för egen del att det vilar en stor smörjelse över kyrkan när hon sträcker sig ut till de fattigaste av de fattigaste, jag tror att Gud vill att vi skall sträcka oss ut till aidssjuka - ta på dem, kram dem, om vi inte klarar det, hur skall vi då kunna kalla oss kyrka? En del av upprättelsens strategi är att bryta den egoistiska religiositet som så ofta förlamar människor i och utanför kyrkan. Människor som kommer till tro måste först få höra om Kristi lag (Gal 6:2), annars är risken stor att de snabbt blir slöa och kräsna konsumenter av andliga upplevelser. Självcentrerad kristendom gör att bönelivet blir förgiftat och kraftlöst: "Ni ber men får inget, därför att ni ber illa - för att slösa bort allt på njutningar." (Jak 4:3) En församlingsplantering utan ett klart sikte på att nå de fattiga och utstötta är ständigt i farozonen att bli en mysig retreatgård för en redan välmående medelklass. I samma takt som folkhemmet faller sönder växer utmaningen till kyrkan att ta tillbaka det sociala initiativet som hon en gång faktiskt hade! Välfärdskristendomens dagar är över. Vi behöver alltså medvetet rusta oss för att lindra de lidandes nöd. Vårt sätt att vara församling och vårt sätt att be måste präglas av en uppriktig längtan att hjälpa de nödställda ibland och omkring oss. 

4. Från kraft till kraft (84:8)

En kraftlös kristendom är som jag ser det en självmotsägelse! Den helige Ande är en huvudperson i den sista tidens upprättelse, se Joel 2:28-29. Lägg märke till följande: (1) Allt kött - överallt där vi går fram finns den helige Ande och överallt där vi går fram har den helige Ande satt spår. Frågan är inte om den helige Ande kan vara på en plats eller inte, utan vad saken gäller är om vi tillåter Anden att använda oss överallt. Vissa områden har av frikyrkligheten bannlysts som orena områden dit inga riktiga kristna borde gå! Men inget kan bli mer felaktigt. Gud har utgjutit sin Ande över allt kött! Det betyder inte att Anden bor i allt kött, men vad det innebär är att vi kan koppla på vad Gud gör i en knarkarkvart, ett diskotek, ett universitet. Vardagen är vårt missionsfält. Den helige Ande vår hjälpare. När vi får smaka lite av den kraften tror jag att vi också vill se mer och då börjar vi också att ropa efter mer, och när vi ropar så svarar Gud och då går vi från kraft till kraft! 

I Joh 4:4 står det att ett "måste" från himlen styrde Jesus steg in i Samarien. Vid denna tid var Samarien betraktad av judarna som ett orent område. Att som rabbi sätt sin fot där var religiöst karriärsmord, man skulle då betraktas som oren. Många tog långa omvägar för att slippa gå igenom staden, dit Jesus ledd av Anden styrde sina steg. Andens närvaro i kyrkan är på många sätt ett hot mot våra religiösa staket. Att be om att bli mer ledd av Anden kan därför innebära att Gud ger dig ett hjärta för pionjära initiativ som inte alla, om ens någon, fattar är från Gud. Ledd av Anden mötte Jesus kvinnan vid sykars brunn med en fantastisk respekt. Men han blev aldrig flummig. Medmänsklig respekt och Andefylld radikalitet behöver alltså inte utesluta varandra. När det gällde Jesus och hans samtal med den samariska kvinnan så var han lika radikal när det gällde vad han kunde göra i hennes liv (4:10) som när det gällde synden i hennes liv (4:17-18). Vad blev resultatet? En förvandlad kvinna (4:28-29, 39), ett folk i rörelse mot Jesus (4:30) och att ordet hade framgång (4:41-42). För alla onådda folkgrupper i Sverige och för alla de sargade och slagna i samhällets utkant är hoppet att Guds församling blir mer angelägen att följa den helige Andes "måsten" än religiositetens "du får inte". 

Gud har strategier för upprättelse. Han vill genom gamla och nya församlingar förmedla upprättelse för hela människan. En lokal församling är det primära redskapet Gud använder för att föra människor in i lärjungaskap. Därför behövs visionen om hur Gud upprättar människor hela tiden förnyas och återerövras. Det jag har velat göra är att lägga några bitar i en teologisk grund för synen på Guds strategier för upprättelse. Mycket mer skulle kunna sägas om varje enskild del jag tagit upp, men mitt mål har inte varit att vara uttömmande. Vad jag varit ute efter är att slå in några rejäla grundbultar i vårt församlingsbygge!