Lovsång & tillbedjan
undervisning sammanställd av Laila Lindén 2005-02-20
Varför tillber vi?
Poängen är Gud, han ger inte sin ära till någon annan Jes.48:11.
Ju mer vi lär känna av Gud och det får landa i tanke och hjärta vem han är, desto mer kan vi ge respons tillbaka. Där föds lovsången. Hela mitt jag – allt vad jag är och allt vad jag har – vill jag ge tillbaka till honom som har skapat mig. Jag behöver få uttrycka min tacksamhet, min vördnad och få tala om för Jesus hur mycket jag älskar honom.
När jag blir frälst, när jag tar emot Jesus i mitt liv, börjar en livslång relation med honom. Och precis som Jesus på olika sätt uttrycker sin kärlek till mig, så vill jag också gensvara på det.
Vi älskar därför att han har älskat oss först. Joh.4:19

I Ef.5:25-32 finns en bild på församlingen och Kristus, som ett äktenskap mellan man och kvinna. Det finns fler sådana paralleller i Bibeln ex Upp.19:7.
I Sångarnas Sång d v s Höga Visan beskrivs kärlek mellan man och kvinna. Men Sångarnas Sång läses också både bland judarna och kristna som en beskrivning mellan Herren och hans folk, och i det perspektivet kan det vara bra att läsa Höga Visan ibland för att få en förståelse av att faktiskt Herren vill ha en nära och personlig relation med oss. Höga Visan 2:14 – Gud längtar så efter oss, göm dig inte, träd fram inför honom

För att kunna tillbedja så måste vi vända oss bort från oss själva och fokusera på Gud. Då kommer vi också i rätt position inför honom, det blir en omvändelse, vi vänder oss bort från vårt eget och sätter honom i centrum.
I en tid som denna där vi lever i ett samhälle där det är mig och mitt som räknas, kommer det göra skillnad när vi lever i lovsång och tillbedjan. Där Gud blir upphöjd och ärad, där drar också sanningen och ljuset in och då blir det också följder av att Gud får äran, där förvandlas både människor och platser.

Hur utrycker vi då vår lovsång och tillbedjan?
När vi tänker på ordet ”lovsång” så tänker vi förmodligen på att sjunga tillsammans, men vi får inte göra begreppet för snävt. Engelskans ord ”worship” är egentligen ett mycket bättre ord, då det innefattar mycket mer än sång. Uttrycken för tillbedjan är många, det finns massor av olika ex i Bibeln.
Exempelvis genom:
- dans Ps.149:3
- bön, lyfta händer Ps.141:2
- mitt tal och mina tankar Ps.19:15
- läppar som prisar hans namn Heb.13:15
- att göra gott och dela med sig Heb.13:16
- att äta med tacksamhet 1Kor.10:30-31
- att spela på olika instrument Ps.150:3-6
- sång Ps. 105:2

Sången har en stor plats för tillbedjan och därför ska vi titta närmare på just sången.

Vad man kan säga rent allmänt om sång är att den skapar enhet. Nationalsången är ett ex på det ,likaså när det används kampsånger och sång ifrån läktaren vid idrottsevenemang.

Just det med enheten är intressant ur ett bibliskt perspektiv på sång. En judisk musikprofessor menar att i Ps. 133:1 finns en grundton för bedömning av toner och ord i lovsången till Herren. Och vad står det då i den versen? Jo följande: ” Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans.” Det hebreiska ordet för gott är ”náim” som betyder välbehagligt, överensstämmande. Bröders endräktighet är harmoni. I Guds ord är inte skönhetsupplevelsen den högsta normen utan istället godhet, ljuvlighet och harmoni. Den grekiska musikkulturen, som övertagits av den västerländska har skönhet som högsta norm, medan den ursprungliga judiska hade godhet, harmoni och enhet som högsta norm. ( källa Kjell Sjöberg)

När började då sången? Jag tror att den har funnits där sedan Gud – som alltid existerat – skapade det allra första. I Job.38:7 står det att ”morgonstjärnorna tillsammans sjöng” när Gud lade jordens grund.

I GT finns Psaltaren som används som sångbok inom det judiska gudstjänstlivet, både i offentliga och privata samlingar, på hebreiska kallas boken ”tehillim” som just betyder lovsånger. I Psaltaren står Guds ära i centrum.

I Psaltaren hittar vi uttryck för både glädje o tacksamhet, men även för klagan o lidande. Däremot angriper man aldrig Guds personlighet, man vet vem Gud är och i honom har man sin trygghet. Även för den kristna kyrkan spelar Psaltaren en viktig roll. Jesus och de nytestamentliga författarna använde den mycket i sin undervisning och i sin gudstjänst och så gjorde även urförsamlingen.

Däremot tror man inte att det förekom så mycket instrument till sången i den urkristna församlingen, inte heller i synagogan använde man det.
Man vet att de första kristna ledarna i den nytestamentliga tiden fördömde användandet av musikinstrument, därför att de ansågs besmittade, genom att de användes i avgudatemplen till avgudars ära. De visste att Davids instrument hade ljudit till Guds ära, men de fruktade ockult besmittelse i den musikkultur de hade omkring sig. (källa Kjell Sjöberg)

Vi ska titta lite närmare på David. David lät inrätta den oavbrutna lovsången i tabernaklet. Tabernaklet var en föregångare till templet där arken fanns i dess mitt. Arken representerade Guds närvaro. I arken fanns budtavlorna som Mose hade tagit emot på berget, råkade du beröra arken så dog du. Eftersom arken representerade Guds närvaro var den också helig, alltså kunde inget som var orent- syndigt- komma att beröra det heliga och överleva. 1Krön.13:9-11
David utsåg präster (leviter) som skulle tjänstgöra inför arken. 1Krön.16:4-6
4000 satte han in att lovsjunga Herren med de instrument han låtit göra för lovsången. 1Krön.23:5
David avskilde män som hade profetisk anda till att tjänstgöra med instrument. 1Krön.25:1
Sångarna stod under ledning och de undervisades i att sjunga till Herrens ära. 1Krön.25:6-8
Dag och natt var sångarna i tjänst. 1Krön.9:33
Det motsvarar den tillbedjan som pågår ständigt runt tronen. Upp.4:8
Gud vill upprätta det som David inrättade. Apg.15:16-17
En del av det som ska upprättas är lovsången till Herrens ära. Vi har minst lika mycket avgudadyrkan idag som det var på de första kristnas tid, men vi behöver inte frukta att använda musiken när vi ska tillbe Herren. Vi kan bygga våran lovsång utifrån det som var levande på Davids tid.

Hur lovsjunger vi?
Sången måste vara en personlig medveten handling. Vi tillber från vårt inre, inte av slentrian och vana. Vi uppmanas att sjunga en ny sång. Ps.149:1
Vi kan alltså sjunga de gamla psaltarpsalmerna och vi kan hela tiden få ta emot nya sånger till Guds ära.
Vi kan alltid leva i tillbedjan, oavsätt vilken sinnesstämning vi är i så kan vi alltid med vår vilja bestämma oss för att vara tillbedjare. Om vi inte orkar i våran egen kraft kan vi alltid använda Psaltaren. Där finns många olika slags känslouttryck, men målet är inte att stanna i klagan utan att vi lär oss leva i lovsången.

Vad händer när vi lovsjunger?

  • Vi kommer inför Guds tron Heb.10:19-25

  • Vi ger Gud hans rätta plats

  • Gud närmar sig oss och betjänar oss 2Krön.16:9a

  • Lovsången förändrar mitt sinne / väcker mig och bereder för Guds ingripande

  • Sången banar väg för Guds härlighet / närvaro 2Krön.5:11-14

  • Gud kan använda vår tillbedjan för att tränga undan mörkret 2Krön.20:20-22

  • Vi tillber Ps.95:6

Vad kan hindra vår lovsång?

  • Känslofixering, vi letar efter att bli berörda istället för att fokusera på Gud

  • Synd och oförsonlighet. Medveten synd och obearbetad bitterhet, oförsonlighet och omoral hindrar oss när vi ska närma oss Gud som är helig. Det hindrar oss från att möta honom och kunna bli förändrade av honom.

  • Omständigheter, bekymmer.

  • Slentrian.

  • Fiendens attacker.

Vanliga ord och uttryck som vi använder i lovsången, vad betyder de?

  • Halleluja, betyder ”prisa Herren”

  • Hosianna, betyder ”hjälp oss”. Det användes som ett rop om hjälp men också som ett hyllningsord till Gud och till kungen.

  • Immanuel, ett namn på Jesus, betyder ”Gud med oss”

  • Morgonstjärnan, har olika betydelser men när vi använder ordet i lovsång syftar det tillbaka på Upp. 22:16 där Jesus beskrivs så.

  •  ”Djup ropar till djup”, ett uttryck på själens längtan efter Gud / Guds ingripande

  • Regn, en bild på Guds godhet men även en bild för den Helige Ande

  • Konungen, Jesus är vår Kung

  • Eld, en bild på Guds närvaro och för att demonstrera hans makt, en bild för den Helige Ande

  • ”Abba Fader”, ett familjärt tilltal på Gud som pappa. Jesus använde det och visade med det ett nytt sätt att nalkas Gud. För en jude är det otänkbart att tilltala skaparen som sin far. Men Jesus visade att vi också kan vara Guds barn.

  • Guds lamm, offerlamm, blod, död, liv, Golgata, kors mm är sådana ord som syftar tillbaka till det centralaste, Jesu död och uppståndelse, om det sjunger vi ofta och ofta tillsammans med tacksamhet över att han tog det straff som vi skulle ha. Utan det hade det inte funnits något sätt att nalkas Gud på, och det hade inte gått att få en relation med honom. Därför blir sådana ord väldigt centrala i vår lovsång.

  • Klippa, borg, uttryck för Guds fasthet och Guds beskydd

  • Nåd, ett uttryck för Guds kärlek och barmhärtighet fastän vi inte förtjänar den

  • Rättfärdighet, kan på svenska översättas ”riktigt” ”rätt” ”så som det skall vara”. Gud har ställt människan i ett riktigt förhållande till sig själv genom Kristus och det verk som han genomfört. Rom.3:23-26

  • Härlighet, betecknar makt, anseende, ära, majestät, glans.

  • Helig, en egenskap hos Gud, lydelsen är att vara avskild och annorlunda, av annan natur.

  • Ögonsten, ögat betraktades som något omistligt och värdefullt. ”Ögonstenen”, pupillen, blev ett bildligt uttryck för det som värderas mycket högt. Ps.17:8