Jesus Kristus är störst, bäst och vackrast, Heb 2:9-10

av Mikael Hallenius

Inledning
Denna text kastar oss in i centrum av evangeliet. Hebreerbrevets författare visar nämligen här sina läsare att det inte finns någon som är så underbar som Jesus Kristus. Brevet som helhet ägnas åt att visa på vilka sätt Jesus Kristus är störst, bäst och vackrast.
 

Bakomliggande orsaker
Nu infinner sig dock en fråga: Vad ligger bakom ett sådant heligt skryt? I brevets tionde kapitel får vi en viktig ledtråd: ”Kom ihåg hur det var förr, när ni nyss hade blivit upplysta. Ni utstod många svåra lidanden. Ni blev smädade och förföljda och gjordes till allmänt åtlöje, eller också ställde ni er vid deras sida som behandlades så.” (Heb 10:32-33, se även 12:3-4, 13:3)

Författaren uppmanar sina läsare att komma ihåg deras historia med Gud. Tron är nämligen alltid indragen i minnets kamp mot glömskan. När den första kärleken brinner som starkast är de flesta kristna beredda att göra vad som helst för Jesus. Men när, bildligt talat, smekmånaden är över, när det gått en tid sedan man blivit ”upplyst” är det lätt att glömma varför man gav sitt ”Ja” till mästaren. Ur vårt perspektiv är det som att strålglansen från Jesus avtagit, eller helt slocknat.

Brevets mottagare hade en tid levat ett rakryggat kristet liv, de hade till och med själva valt att bli mobbade för sin tros skull när de inte behövde det. Att stå upp för en annan kristen som blir trakasserad visar att man verkligen inte skäms varken för sin Herre eller sina syskon.
Nu verkade det som något allvarligt hade hänt. Flera tycks ha stannat av i sin andliga utveckling eller höll på att lämna tron (Heb 5:21, 6:11-12, 10:24-25, 12:25). Det är mot bakgrund av detta som vi skall läsa Heb 2:9-10.

Mänisklighet, lidande och härlighet
Egentligen går innehållet i dessa versar att sammanfatta med tre ord: Mänsklighet, lidande och härlighet.

Jesus var en tid ”ringare än änglar”, dvs han var 100% människa. Nu kanske någon tycker att detta är ett konstigt sätt att skryta på. Är det inte den gudomliga styrkan som skall lyftas fram, kraften att göra helandeunder eller förmågan att gå på vatten? Men tänk efter. Det är ingen stor bragd att Stefan Holm hoppar över 2.20 i höjdhopp. Det är ju det han kan. Men om min farmor gjorde det vore det en enorm sensation.

Jesus tog sig an alla satans frestelser, våra kroppsliga begränsningar, fysiskt lidande utan att synda en enda gång. Han delade villkoren för våra liv utan att häda eller vända Gud ryggen. Däri ligger det stora i att han var människa. Han gjorde det ingen människa någonsin klarat, och därför kunde det ”komma alla till godo att han fick möta döden.”

Jesu lidande var en del av vår frälsning. Priset var faktiskt ofattbart högt. Anklagad för att vara ett oäkta barn, ansedd som demonbesatt, förföljd av både politiker och religiösa ledare, sviken av sina närmaste vänner och torterad till döds. Allt detta mötte och uthärdade mästaren för vår skull och ingen gång använde han de övernaturliga krafterna han hade för att smita undan. På så sätt blev han ”fullkomnad genom lidande.”

Guds mål med allt detta var att föra ”många söner till härlighet.” Din och min frälsning, precis som brevets första mottagare, var det som stod på spel. Det är som Hebreerbrevets författare här gör allt för att visa läsarna att det de fått är för dyrbart för att kastas bort. Gud blev människa – för vår skull! Gud fick lida alla mänskliga lidanden – för vår skull!

Att fortsätta bekänna
Vi kan möta omständigheter som gör att vi inte längre ser eller kommer ihåg allt han gjort för oss. Naturkatastrofer drar fram över jorden, ofattbara våldsdåd kan drabba våra städer, men inget kan få ljuset från Jesus Kristus att mattas ut eller slockna. I allt och genom allt vi möter, är därför vår uppgift och förmån att tillsammans med kristna över hela jorden komma ihåg och bekänna att Jesus Kristus är störst, bäst och vackrast!
 

Texten tidigare publicerad i Världen idag, www.varldenidag.se