Av Mikael Hallenius

Inledning

Bibeln, världens mest sålda och lästa bok, kallas ibland för böckernas bok, boken med stort B. Men egentligen är det inte en bok utan en samling av 66 böcker, som tillkommit och sammanställts under en period av c:a 1500 år. Ett 40 tal författare har bidragit och i vissa fall är det snarare bättre att tala om redaktörer och projektgrupper som stått som ansvariga för de olika skrifternas utformning och innehåll. Läser man bibeln upptäcker man snabbt att det inte bara är många böcker skrivna av olika författare, det finns också olika stilarter. Bibelns författare har talat och skrivit på olika sätt: på prosa, på vers, i brevform, i memoarer, i krönikor, i ordspråk och i lagtexter. 

Allt detta är i sig värt att säga något om, men det ägnar vi oss inte åt nu. Istället skall jag visa vad det innebär att leva med utgångspunkten att bibeln faktiskt är Guds ord till oss människor idag. Vad jag vill göra är att nämna tre saker som bibeln kan göra med en läsare och samtidigt säga något om vad detta kan innebära i praktiken. Vi kommer alltså att röra oss mellan två poler: å ena sidan tittar vi på bibelns karaktär och å andra sidan ser vi hur dessa karaktärsdrag kan påverka vår vardag. Frågan är alltså inte om en kristen skall tro att bibeln är Guds ord eller ej, vad det handlar om är vad det innebär att leva med snoken i boken! 

1. Bibeln berättar för oss vem Gud är (1 Mos 1:1)
Det första vi kan konstatera är att den som vänder sig till bibeln för att få vattentäta argument för Guds existens kommer att bli djupt besviken. Bibeln ägnar sig nämligen inte åt att försvara Gud, utan hela tiden handlar det om att förklara Gud. Genom prosa, lyrik, krönikor, lagtexter, psalmer och brev träder bilden av Gud fram. Även om texterna i sig mycket väl tål en filosofisk prövning så var aldrig deras ursprungliga mening att vara inlägg i debatten om det finns en gud eller ej. Guds existens är ett faktum från vilket de bibliska författarna utgått när de mejslat fram sina budskap. Ja ibland tar detta sig, ur vår sekulariserade synvinkel, nästan oartiga uttryck, som när psalmförfattaren David säger: "Dårarna säger i sina hjärtan: 'Det finns ingen gud'." (Ps 14:2) Men kanske är det just tack vare denna något brutala hållning som bibeln fortsätter att fascinera och väcka anstöt. 

Sida upp och sida ner maler berättelsen om Gud vidare och vidare. Ibland är perspektiven storslagna och ibland är de mycket vardagliga. Gud är den som driver arméer på flykten men han är också den som bor hos alla som har ett ödmjukt och förkrossat hjärta. Och när berättelserna stannar upp är det inte för att jobba igenom frågan om Gud finns eller ej, utan för att stryka under något av Guds karaktärsdrag. En troendes läsning av bibeln innebär alltså ett sökande efter att lära känna Gud mer och mer. Naturligtvis kan detta ibland vara både jobbigt och svårt. En del texter är faktiskt både svåra att förstå och att acceptera. Det är jag den första att erkänna. Men det faktum är, som jag ser det, inte något giltigt skäl för att sluta söka Gud i bibelns värld. Vem har sagt att relationer är enkla? Så även om det är ibland är frustrerande är målet ändå värt allt: en sannare bild av Gud! 

Låt mig förklara med en bild från idrotten. Jag vet inte om du fick chans att se den ryska brottaren Karelin i aktion någon gång, han har precis lagt av med sin mycket framgångsrika karriär. Killen är ett levande berg av muskler och kött. Vid något mästerskap fångar kameran honom liggandes över någon stackare i blåa trikåer. Killen i underläge gör allt för att komma loss ur Karelins grepp, men inget hjälper, och Karelin ligger lugnt kvar i sitt överläge och ler samtidigt som han blinkar med ena ögat in i kameran. Så överlägsen var han!

När jag läser bibeln med utgångspunkten att jag vill möta Gud vet jag att det är som att gå upp på en brottarmatta för att möta Karelin. Jag kommer att bli besegrad, mina hemmasnickrade bilder av Gud kommer att bli illa åtgångna men jag kan inte låta bli att kämpa. Precis som en brottares plats är på mattan är den kristnes plats i livet boken med stort B. Att säga att man inte längre kan brottas efter att ha förlorat mot Karelin är alltså ungefär detsamma som att säga att man inte kan tro på bibeln bara för att man stött på svåra bibelställen. En av de mest kända brottningsmatcher som utkämpats i bibeln är den mellan Gud och Job. Från Jobsbokens sista kapitel hämtar jag därför ett bibelord som enligt min mening har något viktigt att säga när det gäller vikten av att låta sin Gudsbild bli prövad i en närkamp med Gud: "Förut hade jag hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon. Därför tar jag tillbaka allt och ångrar mig i stoft och aska." (Job 42:5-6) 


2. Bibeln ger oss en tillämpbar verklighetsuppfattning (Mat7:24-27)
Ibland hör jag människor säga: "I bibeln står det en massa bra saker, men det är inget för mig." Bakom denna typ av kommentarer ligger föreställningen att bibelns budskap går att skära i små bitar och att man sedan väljer sin egen favoritbit. Men inget kan vara mer felaktigt. Från pärm till pärm möter vi en mängd oerhörda anspråk som inte kan isoleras till ett litet hörn av tillvaron, faktum är att de många gånger gör anspråk på att säga något avgörande om hela vår tillvaro. Dessa ord från Jesus är bara ett av många exempel. Tänk efter: Vad är det egentligen Jesus säger här? Jo, han säger att hans ord håller att bygga sitt liv på! Vad vi bygger våra liv på har i högsta grad att göra med vår syn på hur verkligheten är beskaffad. Vad vi satsar på har att göra med vad vi tror lönar sig. Vilka vi umgås med har att göra med vilka vi vill bli sedda tillsammans med. Vilka beslut vi tar har att göra med vad som ytterst bestämmer det som bestäms i våra liv. Med hjälp av vår verklighetsuppfattning tar vi alltså ut vår färdriktning i livet. Och till dem som ville följa honom sade Jesus: Gör det jag säger er! Bygg ert liv på mina ord! Vid ett annat tillfälle säger han: "Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå." (Luk 21:33) Poängen är enkel: Gör som bibeln säger, orden kommer ytterst från Gud och håller därför att bygga sitt liv på! 

Genom att läsa bibeln lär vi alltså känna Gud och vi får också veta vad det innebär att tjäna Gud! Men det är många gånger lättare sagt än gjort. Verklighetsuppfattning ställs mot verklighetsuppfattning. Vad omgivningen anser vara det rimliga kan ibland krocka med bibelns beskrivningar av hur lärjungar skall leva sitt liv. 

Jag fick själv uppleva detta som nykristen. En kväll stoppades jag på stan av tre berusade skolkamrater. De visste att jag var kristen. Och en av dem frågade: "Säger inte din bok att om jag slår dig på käften skall du vända andra kinden till?" Jag insåg det farliga i situationen, och kunde ha börjat slingrat mig genom att säga något i stil med: "Det där skall man inte ta så bokstavligt, bibeln är inte så lätt att förstå, vi vet inte vad Jesus egentligen menade." Men någonstans inom mig visste jag att det var att smita ut bakvägen. Så Istället sade jag: "Jo, precis så är det." Killen tog då sats och klippte till mig rakt över munnen. Smällen skulle nog ha golvat mig i vanliga fall, men jag tror att Gud såg till att jag stod upp på fötterna. Jag tittade honom djupt i ögonen och vände sakta andra kinden till. Jag väntade, men inget andra slag kom. Han kunde inte förmå sig. De andra två grabbarna började sakta gå därifrån och snart följde killen som gett mig smällen efter. Jag stod på bibelordet den kvällen. Inget rubbade mig och jag fick se att det höll. När vi börjar praktisera bibelns verklighetsbeskrivning (t ex att vända andra kinden till) kommer vi att få se nya sidor av Gud. Det håller därför inte att vara kristen i teorin. Bibeln är en handbok för dem som vill leva hela livet med Gud!

3. Bibeln ställer oss inför viktiga frågor som vi måste vara
beredda att om och om igen ge ett personligt gensvar på (1 Mos 4:9, Matt 16:13-15)
Bibeln var aldrig tänkt att bli en kristen receptbok. Man kommer inte till bibeln för att enbart söka efter svaren på sina frågor. Om detta blir fallet medför det två allvarliga konsekvenser när det gäller bibelläsningen: (1) läsningen blir mycket selektiv (våra behov styr bibelläsningen) och (2) bibelns funktion som ett levande tilltal från Gud till oss hotas att sättas ur spel (vi letar enbart efter det vi vill höra). Bibeln är Guds ord och vi läser den för att höra Gud tala till oss. Därför står det i Jesaja om Guds ord: "Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det." (Jes 55:11) Och av samma anledning säger hebréerbrevets författare: "Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och är en domare över hjärtats uppsåt och tankar." (Heb 4:12) Vad betyder då allt detta? Hur kan det gå till i praktiken när bibeln ställer oss inför frågor som fodrar vårt gensvar? Låt oss titta på bibelorden i 1 Mos 4 och Matt 16. 

I 1 Mos 4:9 är det Gud som talar till Kain. Vi måste utgå från att Gud inte lider av dåligt lokalsinne och att frågan därför inte kan handla om att hjälpa Gud med att hitta en bortsprungen Abel. Men frågan har ändå med geografi att göra, nämligen Kains inre landskap. Redan i 4:6-7 har Gud talat med Kain om hans onda sinnelag. Och nu, när detta skördat sin bittra frukt, talar Gud igen. Frågan som Kain ställs inför är: "Var är din broder?" Jag tror att Gud fortfarande talar genom denna fråga till oss idag. Den är alltid lika aktuell. Och när vi läser den, mediterar över den, lever med den i bön, så använder Gud den för att mejsla till vårt inre landskap. Vissa frågor kan, beroende på den helige Andes betoning, vara mer aktuella än vissa andra under vissa perioder. Därför är det bra att ständigt fylla på sitt eget lager med obekväma frågor från Guds ord, genom kontinuerlig bibelläsning. Genom ständiga strövtåg i bibellandskapet gör vi oss tillgängliga för Gud att nå oss med sina frågor till oss. 

Det andra bibelordet är hämtat ur evangelierna. Matt 16:13-15 är berättelsen om den oväntade frågan. Lärjungarna tillhörde innegänget. De hade visat att de verkligen ville följa Jesus och ansåg sig nog vara på den säkra sidan. Men bland dessa medlemmar av den inre cirkeln släpper Jesus två frågor: (1) Vem säger människorna att jag är? och (2) Vem säger ni att jag är? Av berättelsen att döma imponerade inte den religiösa allmänbildningen nämnvärt på Mästaren. Istället är den självklara betoningen på frågan: "Vem säger ni att jag är?" Lärjungagruppen hade kommit till ett vägskäl där deras livsgrund prövades till det yttersta. Egentligen skulle Jesus ha kunnat sagt: "Varför följer ni mig överhuvudtaget? Vet ni vad det innebär?" 

Intressant att lägga märke till är att detta bibelord ofta används i predikningar som har som syfte att utmana icke-kristna att ge sitt liv till Jesus. Naturligtvis kan en sådan användning berättigas. Men sedd i sitt ursprungliga sammanhang är dess udd riktad till de som redan är troende. Tendensen att tolka alla bibelns utmaningar till omvändelse som material för att utmana icke-troende är ett hot mot bibelns roll som levande tilltal till kyrkan idag. Som kristen behöver jag ställa mig frågan om och om igen: Varför kallar jag mig egentligen kristen? Sitter det i släkten? Handlar det om kompisarna? Och bibeln är designad just för att ge oss bränsle till denna viktiga brottningskamp. En av bibelns funktioner är helt enkelt att om och om igen ställa oss mot väggen. Vare sig vi gillar det eller ej!