-Bilder av det obeskrivliga

Av Mikael Tellbe

Inledning
Att få vara med i den stund då ett litet barn kommer till världen är något alldeles speciellt. Vid två tillfällen har jag själv haft förmånen att stappla ut från förlossningsavdelning i någon slags helig yrsel, med en euforisk visshet av att ha fått bevittnat ett sant mirakel.

Mot denna bakgrund är det kanske inte så konstigt att ett av de viktigaste sätten att i Nya testamentet beskriva det som händer när man blir en kristen blir att födas på nytt. Men det är bara en av många metaforer eller bilder som används för att ge ord för det andliga livets mirakel.

För innebörden av att bli en kristen, det som händer i den stund då någon bekänner sin tro på Jesus Kristus, kan inte fångas i ett enda uttryck eller bild. Medvetna om detta söker därför Nya testamentets författare hela tiden efter olika termer och bilder för att ge uttryck för det som egentligen inte kan beskrivas i ord. 

1. Att bli född på nytt
Det är framför allt Johannesevangeliet som liknar frälsningen vid en pånyttfödelse. I ett nattligt samtal med en framstående judisk ledare, Nikodemos, liknar Jesus inträdet i Guds rike vid att bli född på nytt (Joh 3:1-8). På den något förbryllade Nikodemos fråga hur något sådant kan bli möjligt, svarar Jesus att det är endast är möjligt genom ett gudomligt ingripande av Guds egen Ande. 

I bilden av att bli född på nytt ligger betoningen på den nya början och de nya förutsättningar som gäller för detta nya liv. Att bli ett Guds barn innebär framför allt att man föds in i Guds familj, där Gud bäst beskrivs som Fadern som överöser sina barn med kärlek (1 Joh 3:1).

2. Att bli adopterad
Paulus använder aldrig bilden av bli född på nytt. Han liknar istället frälsningen vid att bli adopterad, "att få söners rätt" (Rom 8:15; Gal 4:5-6). Tanken är dock densamma som hos Johannes, nämligen att bli en del av Guds familj. Fast nu ligger inte betoningen så mycket på att något helt nytt kommer till världen så mycket som att man blir en del av något mycket gammalt, nämligen Guds utvalda folk i historien. 

Det är framför allt när Paulus ska beskriva relationen mellan judar och hedningar som den här bilden kommer väl till pass: i tron på Jesus Kristus inlemmas hedningarna i det sanna gudsfolket. De har nu samma Gud som judarna; ja, de får till och med, genom Andens verk, närma sig Gud på ett sätt som judarna aldrig dristat sig till - de får ropa "Abba! Fader!". 

Uttrycket "att få söners rätt" är hämtat från den romerska adoptionscermonin: en slav som vunnit sin herres tycke kunde adopteras av dennes familj och på så sätt bli fullvärdig familjemedlem, vilket också innebar arvsrätt. Det är detta Paulus anspelar på när han säger, "Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son, har Gud också gjort dig till arvtagare" (Gal 4:7).


3. Att bli friköpt
En annan beskrivning av att bli en kristen - även den hämtad från det dåtida slavsamhället - är bilden av att bli friköpt. Tanken förekommer både hos Paulus och Petrus (t.ex. 1 Kor 6:20; Gal 3:13; 1 Pet 1:18-19). När Petrus talar om "att det inte var med förgängliga ting, silver eller guld, som ni friköptes från det meningslösa liv som ni övertagit från era fäder. Nej, det var med…Kristi dyrbara blod" åsyftas den för den tiden vanliga ritual som gällde för friköpande av slavar. 

En slav kunde efter en längre tids hårt arbete intjäna en viss summa pengar, ta med sin slavherre till ett avgudatempel och deponera pengarna framför en gudabild. Trots att det var med egna hårt förvärvade medel slaven köpte sig fri och att det var slavherren som fick pengarna, gavs ändå äran till en viss gud eller gudinna för "friköpandet". 

Att bli en kristen beskrivs i den här bilden med att lämna ett liv i slaveri (med synden som slavherre) för att genom en lösensumma bli fri. Lösensumman är dock inte mina egna meriter eller förtjänster utan "Kristi dyrbara blod".

4. Att bli förklarad rättfärdig
En annan metafor, som framför allt Paulus ofta använder sig av, är rättfärdiggörelsen. Den grekiska bakgrunden är juridisk, där termen "rättfärdiggöra" betyder "frikänna" eller "förklara fri från skuld". Bilden kräver naturligtvis en domare, en anklagad, en åklagare och (helst) en försvarsadvokat. Det är inte alltid alla dessa roller beskrivs i bibeltexterna, utan ofta underförstås de på ett eller annat sätt.

Den anklagade är människan som på grund av uppror, olydnad och svek står inför sin Skapare (domaren). Åklagaren är naturligtvis djävulen, som ju går under beteckningen "våra bröder åklagare" (Upp 12:10). Den som träder fram som förespråkare är Jesus Kristus (1 Joh 2:1-2). Människan förklaras skyldig, men det anmärkningsvärda är att hon ändå förklaras fri då Jesus Kristus själv går in och tar hennes straff på sig.

Därför utbrister Paulus, "Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus" (Rom 8:1). Gud frikänner och följden blir att människan har "frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus" (Rom 5:1). 

5. Att bli försonad
Den hebreiska bakgrunden till rättfärdiggörelse-terminologin har med förbund och vänskap att göra. Att förklaras rättfärdig innebär att fått en rätt och hel relation till Gud. Ett annat sätt att beskriva detta är att tala om människans nya relation till Gud som en försoning. Denna metafor hämtar Paulus från slagfältet, där två parter ligger i krig med varandra. Människan har förklarat Gud krig och i uppror och fiendskap vänt sig från sin Skapare för att leva för sig själv. 

Betoningen ligger här på Gud som fredsstiftare: i Jesus Kristus har Gud "försonat oss med sig själv" (2 Kor 5:18). Innebörden är att Gud har inbjudit människan till ett liv i fred och frid genom att Jesus tog det straff som väntade människan på grund av synd och olydnad. Kristus blev vad vi är (syndare) för att vi skulle bli vad han är (rättfärdig; 2 Kor 5:21).


6. Att bli förlåten
I centrum för samtliga metaforer så här långt ligger tanken på Gud som initiativtagare till en ny relation till människan, att Gud i Jesus Kristus erbjuder förlåtelse för det som varit och ger människan en ny möjlighet till gemenskap. En levande bild på detta ger Paulus när han talar om att Gud "har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss" (Kol 2:13-14, SFB). 

På Nya testamentets tid skrevs skuldebrev på papyrus med bläck som endast kunde tvättas bort med en speciell syralösning. Paulus poäng är att brevet som beskriver människans skuld inte enbart strukits över, utan texten har helt tvättats bort. Förlåtelse innebär att det inte ens längre går att läsa vad som en gång stod skrivet på skuldebrevet!

7. Att bli frälst
Den kanske mest kända bilden för att bli en kristen och som de flesta av Nya testamentets författare använder sig av är bilden av frälsning. Ordet har från början egentligen inte alls någon religiös klangbotten. I den klassiska grekiskan kunde ordet användas om allt från att räddas från akut livsfara som sjönöd (jfr. Apg 27:20, 34) till att få läkarhjälp i rätt tid (jfr. Mark 5:23, 28). 

I den bibliska tanken med att bli frälst ligger inte minst att bli räddad från de destruktiva krafterna i tillvaron - från synd, död och djävul - tillbaka till det som var Guds ursprungliga tanke med skapelsen, nämligen evig gemenskap med Gud (Joh 3:16-18; Ef 2:1-10).

8. Att bli en ny skapelse
Det är just därför Paulus beskriver undret i att bli en kristen som en ny skapelse (2 Kor 5:17). Guds verk genom tron på Jesus Kristus är att föra människan in i den ursprungliga planen med sin skapelse. Att bli kristen är att mitt i en gammal och av ondska och förgängelse präglad värld föregripa den nya skapelse som hela universum ivrigt längtar efter. Det är att födas in i en ny verklighet, Guds nya värld. 

Detta är egentligen inget som går att beskriva, inte ens med tusen bilder. Endast något som genom Guds nåd och ett öppet sinne kan erfaras.